Karta - Hagia Sofia (Hagia Sophia)

Hagia Sofia (turkiska Ayasofya, grekiska Ἁγία Σοφία (Hagia Sofía (uttalas [hággia Sofí:a])), latin Sancta Sophia eller Sancta Sapientia, "Heliga visheten") i Istanbul i Turkiet byggdes ursprungligen som en kristen kyrka åren 532–537 av Justinianus I. Till följd av brytningen mellan den västliga och östliga kristenheten blev den senare förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan. Efter omkring 900 år som kristen kyrka omvandlades den till moské efter Konstantinopels fall år 1453 och användes sedan som moské i 481 år men blev år 1934 ett museum efter beslut av Kemal Atatürk och utsågs till världsarv av UNESCO. Fredagen den 10 juli 2020 upphävdes museistatusen av den turkiska högsta förvaltningsdomstolen, varpå president Erdogan deklarerade att byggnaden skulle användas som moské igen.

Hagia Sofia är den bysantinska arkitekturens mästerverk och har sedan dess uppförande väckt världens beundran. Kyrkan intog en viktig plats i den bysantinska propagandan där den betraktades som acheiropoiet (grekiska: "ej av människohand") – ett rum där de jordiska och himmelska sfärerna möttes och som återspeglade Guds kosmiska ordning. Med patriarken Germanos ord: "Kyrkan är den jordiska himmel där övre himlens Gud dväljs och rör sig; mässan är återskenet av en mässa utan slut som änglarna håller i himlen." Samma byggnad betraktades av muslimer som den fulländade moskén, "den översta himlen", och den blev en förebild även inom islamisk arkitektur. Än idag omnämns ofta Hagia Sofia som en av arkitekturhistoriens vackraste byggnader.

Det centrala rummet i Hagia Sofia täcks av en mäktig kupol och omges av gallerier i två våningar. De ursprungliga mosaikerna och de mångfärgade marmorplattorna återspeglade ljuset från de många fönstren och levande ljusen. Exteriört har Hagia Sofia byggts om i etapper och tillförts minareter och nödvändiga förstärkningar.

Benämningen "Den heliga visheten" är ett namn som Hagia Sofia i Istanbul delar med ett flertal andra ortodoxa kyrkor. Sofia betyder vishet och syftar på Sofia, ett av Guds aktiva attribut som finns omnämnt i Ordspråksboken 9:1: "Visheten har byggt sig ett tempel. Hon har huggit sitt heliga sjutal av pelare", en text som ofta användes vid kyrkoinvigningar.

Då Hagia Sofia byggdes utgjorde kyrkan huvudnumret i kejsar Justinianus omfattande byggnadsprogram som syftade till att manifestera den kejserliga närvaron runtom i riket samtidigt som det framhävde dess enhet. Namnet, som naturligtvis i första hand syftade på Kristi vishet, var synnerligen väl valt: Å ena sidan återspeglade det subtilt den kristna syntesen mellan judisk och grekisk filosofi samtidigt som hedningar, som fortfarande var vanliga i riket, kunde avläsa det som ett mer allmänt vishetsbegrepp (liksom även muslimer långt senare lät moskén behålla detta namn). Å andra sidan undveks den kvistiga frågan om Kristi natur vilket, då kyrkan var av central betydelse för kejsarkulten, framhävde kejsarens statsmannaklokhet och hans roll som Kristi ställföreträdare på jorden.